Mylife: En natt på förlossningen

Fredagnatten var relativt lugn, efter en vecka med hårt slit och mycket att göra i alla passen verkade det ha lugnat ner sig. Det är skönt att kunna sitta och prata o skratta lite och vi har det alltid trevligt. På morgonen innan vi skulle gå av skiftet hade det fyllt på sig med patienter.
Lördagsnatten var inte lika lugn men ändå Ok. Alla hade fullt upp och själv hade jag ett par som väntade sitt första barn. De var fantastiska och mannen stöttade sin fru jättefint ända till slutet av förlossningen. Dom var naturligtvis trötta och mannen var både nervös och trött och blev då lite forserad när han pratade och det blev lite jobbigt att lyssna på honom tyckte jag och uppenbarligen också frun som flera gånger vänligt bad honom att bara vara tyst. Han var så forserad och kunde inte riktigt lyssna på henne utan fortsatte peppa och prata så till slut säger hon mycket vänligt och utan att skrika (som säker de flesta skulle ha gjort i detta läge) "men kan du inte bara hålla käften!" Hon fick till och med be honom hålla käften ett par gånger men det hjälpte knappt.
Sådana stunder kan man som barnmorska inte låta bli att skratta lite inombords. Jag förstod henne verkligen samtidigt som jag förstod honom också. Det är inte lätt att stå bredvid som pappa och han menade ju bara väl.
Ett annat par jag träffade i natt hade verkligen inte räknat med att få barn nu, de hade precis grilljerat julskinkan då vattnet gick,tre veckor för tidigt. De fick åka hem igen efter att ha gjort kontroller (inga värkar) men kommer troligtvis att få barn inom de närmaste dagarna.
Anna (min kollega) tyckte att de hade kunnat ta med sig skinkan till oss och jag hälsade dem det och det tyckte dom var jättekul och skrattade gott men nog var de lite chockade för de hade andra planer till jul , så kan de vara ibland.
Nu skall ni få se på lite kort från förlossningen.

Olga sitter i vårat expedition där vi rapporterar vid skiftbyten och där vi sitter och skriver journaler