Vid midnatt ringde det på porttelefonen och jag ser då i monitorn att det står en man och en kvinna därute som vill in,(fantastiska uppfinning!). Hon har mycket ont i magen och hade blivit hänvisad från akuten till oss då man trodde att det var något gynekologiskt.
-Jag kommer ner och öppnar, säger jag och går.
Jag är nästan nere i entrén när jag kommer på mig själv, jäklar! jag behövde ju inte åka ner, det var ju bara att trycka på knappen! Skrattar lite för mig själv och tänker hur korkad jag är men har man tagit hissen och åkt ner för att öppna i alla år så sitter det liksom i benmärgen.
I natt var jag uppe en sväng på förlossningen och där hade de som jobbade inte fått lika noga introduktion av övervakningskameran så jag visade dem hur man ska göra när bilden försvinner efter 30s om man inte hinner svara direkt. Sen berättar jag om min lilla fadäs när jag i bara farten ändå hade åkt ner för att öppna. Då ser KP (nattens koordinator) lite konstig ut och så börjar alla skratta. Hon hade glatt svarat när de ringde på och sen hade hon gjort som jag, gått ner för att öppna, inte bara en gång utan flera! ha,ha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar