Idag har VI städat tillsammans, han har damsugit, jag dammat, skurat och det gick riktigt bra. Jag har väl inte PMS längre kan jag tro.
Håller på att läsa en av de böckerna som jag köpte innan semestern, "Lyckan, kärleken och meningen med livet" Eat, love and pray på engelska. Det stod att det var en bestseller, riktig berättelse, den är översatt och såld i miljontals ex. Ophra älskar den men det gör INTE jag. Trodde att det var en bok som jag kunde sträckläsa men icke sa nicke. För det första är det pyttesmå bokstäver så jag som har progresiva glasögon har ett elände, särskilt när jag ligger i sängen o läser och jag skall titta längst ner i glasögonen.
Det handlar om en kvinna i 30års åldern, gift, bor flott och har nästan allt utom barn, men hon vill igentligen inte ha detta och definitivt inte barn. Berättelsen är hennes resa, skilsmässan och om att hitta sig själv igen, vilket ju inte något fel i sig. Men jag känner ju inte alls igen mig i detta och kapitlet när hon åker till Indien för att meditera, utöva yoga och finna Gud var döjobbig att ta sig igenom. Första avsnittet när hon åkte till italien för att lära sig prata Italienska och äta god mat var ganska kul och nu har jag börjat på sista delen när hon åker till Indonesien(Bahli) för att lära sig älska.
Nej,jag vill inte sluta läsa den ändå men jag tänker när jag läser och vet att boken är så populär att är kvinnor verkligen så olyckliga? Det kanske iochförsig är hennes mod de hyllar inte vet jag, många vet jag tycker om att hon öppet skriver om tankarna att inte vilja ha barn.
Vi får se hur slutet blir och sen ska jag söka på nätet om hur hon lever idag. Hon kanske är gift igen och har barn, vad vet jag.
Nehej, nu måste familjen utfodras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar